Upptagna med aktiviteter till dess spridande, liksom andra lika dramatiska, har vi försummat att här ens berätta att Surrealismens manifest finns återutgivna. De gamla 60-talsöversättningarna av Surrealismens manifest (1924) och Surrealismens andra manifest (1930), liksom den obskyra översättningen av Surrealismens avgränsningar men inte begränsningar (1936), har utsatts för en omfattande granskning/revidering; och Prolegomena till ett surrealismens tredje manifest eller ej (1942) har nyöversatts. Ett omfattande efterord av Mattias Forshage sätter in manifesten i sitt sammanhang och presenterar konstanter och variabler i surrealismen, och skisserar både dess kärna och dess historiska räckvidd.
Från och med nu har de hungriga ett bländande vattenglas att dricka ur, och de okunniga kritikerna inte längre någon ursäkt att vidhålla sin okunnighet och sina godtyckliga privata tolkningar, och de nyfikna en underlig utmaning någonstans mellan örfil och smekning av en vesslelik vind, en grön drömdomän av en bönsyrsa...
(låter sig beställas hos Sphinx bokförlag)
