För varje våldsamt vrålande
är en naken ett skämt
ett illusoriskt skrapande en bergshöft sval
och ett sår i sitt dunkla blomstrande bara en reva
ett rapp för varje ny växtlighet ett för varje
småkryp som ur sin sömn ska vackla fram i dagar
veckor mot en anhalt bortom ljungen
smaragdernas boning som med sin klaffgren hålls
öppen av virade band och av bär trädda
smycken mellan gren och mossa, myr och jord
hur hon strör över sitt hår en ny ordning
en liten häll av doftande rotlös mull
och samlar till de andra en hel hord av betande
fyrbenta envisa som vildhästar trånande som bålgetingar
surrande som svala snäckors öppenhet
en viss ton som ur sin olåt bryter fram mot andra stämmor
syften sammanhang och en hel kärlek utspilld till
en form i en famn stilla fastsatt en liten osynlighet
mellan kupade händer, så här liten säger hon är jag i dag
tar två blad att klistra på sig som små vingar
