Ur faunan

Hyrax (drömd), och hyrax (enligt mer allmän definition). Den vingade hyraxen gav en gång inspiration till Pegasos.
Den myrslokliknande varelsen är hanlig och tjänstgör som älskare åt frun i herrgården. Han talar aldrig.
/ IÖ

Det storslagna spektaklet och den småskurna ledan

Ur dröm den 20 juli 2010:

Det är stor surrealistfest i Stockholm, alla levande personer som någonsin haft anknytning till surrealistgruppen har samlats för att fira en födelsedag. Hon som fyller år är i 40-årsåldern, men det finns ingenting som säger att det är jämna tiotal som firas.
Festen är ett skådespel, en karneval, delvis planerad, delvis improviserad. I början anländer en grupp i varierande nakenhetsgrad, de bär med sig viktiga ingredienser för firandet. Dessa muntert talande och skrattande personer följs av en grupp klädda i strikt vitt eller svart, de kommer antagligen att recitera något. I garderoben hänger Erik av sig rocken, innanför balkongdörren hörs Mattias och ett par andra på ingång, sjungande.
Så många mänskor strömmar till att jag börjar misstänka att somliga är mer eller mindre inhyrda till spektaklet. En uppgiven simtränare bekräftar misstanken, åtminstone en av hans elever har tagit en dag ledigt från träningslägret för uppdraget att delta som statist i festen.
Själv är jag bara en betraktare, utöver den suckande simläraren tycks ingen egentligen lägga märke till mig.
Allt fler mänskor ansluter sig alltså, jag tror att också byggnaden växer. Stämningen är oordnat upprymd.

Drömmen slutar för min del i en gnagande frågeställning: ifall surrealister ser det som en uppgift och ett mål att föra ut skådespelet till hela allmänheten och omforma vardagen, finns inte risken att mänskor vänjer sig, blir avtrubbade och ouppmärksamma på det fantastiska?




[Några timmar vakenhet avfärdar, eller omformulerar, bekymret. Risken för stagnation är väl ändå ingen anledning att avstå från rörelse.]
IÖ

species novum, igen

Ur dröm 4.4.2010: Befinner mig i en lövlund tillsammans med någon bekant ung kvinna, vi tittar på spindlar. Vartefter jag identifierar dem slänger jag in dem i munnen och sväljer utan att tugga, som med vitaminer eller mediciner, men spindlarna är påfallande mjuka i jämförelse. Jag betraktar en vuxen eller nästan vuxen individ av en för mig välkänd nordisk Araneus-art. Den är grå på bakkroppen med ett mycket vackert gult mönster som påminner om pollen vid en vattenlinje. Mitt sällskap vill att jag ska titta på en annan hjulnätspindel, en Larinioides, kastanjebrun och grå. Jag kastar in araneusen i munnen men lyckas inte omedelbart svälja den. Samtidigt som jag talar med mitt sällskap försöker jag få ner spindeln eftersom jag vet att den kommer att sticka mig i svalget om jag inte sväljer tillräckligt snabbt. Mycket riktigt sticker den (och den gör det med en gadd på bakkroppen), känslan i halsen blir snabbt bedövad, metallisk, jag vill dricka men det finns ingenting att dricka;
vaknar.


I vaket tillstånd minns jag inte längre spindelns artepitet, men vet i stället att den inte finns i Norden – med sin stekelinfluerade morfologi knappast någon annanstans än i den drömda lövlunden.

"Bryderikurs"

18.2–11.3.2010

aromenergiverket
harem helvete hudförändringar
tar hand om erotikproverna
ständiga sömnavbrott
guldlampa grönlandskanaler
våra sakligaste
rådjursjakten rovdjursslakten
liksom alla människor med betroendeskap
för ingen kvinna är en trankil Maradona
söta den med ett bedövningsgevär
för att åstadkomma som en bättre människa
skriva upp ur sängen



17.3.2010–25.3.2010

Två kyrilliska prerafaelitiska brev
snöbollar, inte balkonger?
högst uppe i kronan på en älg
små högmodiga samhällen
de gallimatienska orden
bilden försade sig



helmikuu–maaliskuun 23. päivä

Unitekniikka aikuisille
olohuoneallergiset
viikuna appelsiini
kielirikko
sillikantajaan
myytti, joka ei avautunut
kertakäyttöisellä myllyllä
elämäntarinoiden

[Drömteknik för vuxna
vardagsrumsallergiska
fikon apelsin
språkpunktering
till sillbäraren
en myt som inte öppnade sig
med kvarnen för engångsbruk
livshistoriernas]


Felhörningar och felläsningar – ofta snarare o-läsningar – dubbelexponerade ekon av nyligen på ett eller annat sätt passerade ord. Infogade i den ordning de uppenbarat sig.
IÖ

drömd barnbok

Det finns inbyggt i berättelsen att den här enda överlevande kaninen ska ge upphov till en kaninstam av nytt slag. Jag hoppas verkligen att författarinnan har beaktat de biologiska realiteterna; att det ensamma djuret alltså måste vara en gravid hona. Och jo, en vecka senare (i berättelsen) har den fött sju ungar. Själv har den antagit en lappuggleunges skepnad, och ungarna är katter – men fortfarande kaniner med ögonkanter röda som på en hönsfågel.

/Ika