species novum, igen

Ur dröm 4.4.2010: Befinner mig i en lövlund tillsammans med någon bekant ung kvinna, vi tittar på spindlar. Vartefter jag identifierar dem slänger jag in dem i munnen och sväljer utan att tugga, som med vitaminer eller mediciner, men spindlarna är påfallande mjuka i jämförelse. Jag betraktar en vuxen eller nästan vuxen individ av en för mig välkänd nordisk Araneus-art. Den är grå på bakkroppen med ett mycket vackert gult mönster som påminner om pollen vid en vattenlinje. Mitt sällskap vill att jag ska titta på en annan hjulnätspindel, en Larinioides, kastanjebrun och grå. Jag kastar in araneusen i munnen men lyckas inte omedelbart svälja den. Samtidigt som jag talar med mitt sällskap försöker jag få ner spindeln eftersom jag vet att den kommer att sticka mig i svalget om jag inte sväljer tillräckligt snabbt. Mycket riktigt sticker den (och den gör det med en gadd på bakkroppen), känslan i halsen blir snabbt bedövad, metallisk, jag vill dricka men det finns ingenting att dricka;
vaknar.


I vaket tillstånd minns jag inte längre spindelns artepitet, men vet i stället att den inte finns i Norden – med sin stekelinfluerade morfologi knappast någon annanstans än i den drömda lövlunden.