Tidigt i lördags kväll (26/8), runt klockan nio, efter att ha skilts från EB och NN, fann jag att det rådde en underlig stämning på stan och jag var tvungen att vandra omkring och känna efter. Jag är nu särskilt nyfiken på om någon annan noterade en ovanlig atmosfär som tycktes oavhängig subjektiva omständigheter. För mig tedde det sig ungefär sålunda:
En tidpunkt som ännu inte tagits i anspråk
Ett hudparti av staden som ännu stod öppet
Utan staket runt, utan trängsel och utan att desperationen tagit över
Jag irrade runt och även de andra såg lugnt förväntansfulla ut
Milt badade i nyvunnet mörker och ljumma vindpustar
Nattliga måsar som beskrev meningslösa epicykler tack
Själva djupeffekten i synfältet och själva intrycket att de närmaste tingen rör sig
Stenläggningen och folks fötter och järnaffären
I vissa gathörn man rundar bringar vinden en doft av förruttnelse
I andra en doft av basilika
I ytterligare andra en doft av förälskelse
Påträngande bilder av själva luftlagren
En förunderlig gatumusik
Riktningarna förblir demsamma men luften har vridit dem
Ingenting skall hända och vi väntar alla specifikt på det
Det sitter ett monster med väldig buk och tuggar på sopor
Det är möjlighetsfältets jonglör som håller upp ett parasoll
Jag är bara en skottkärra av frågor i det här blodomloppet
En hiss ur kurs, dekorerad med blommor och ymniga blodfläckar
Ibland myllrar det över fasaderna och ibland skakas himlen av meteorer
Om bara uppgiften var direkt omöjlig, såsom att synkronicera våra klockor
Såsom att synkronicera våra klockor med våra kartor, våra nydekorerade masker, våra ugglor i koppel, och våra döda släktingar
Det finns fortfarande dem som tror att de inte vandrar i ett drömlandskap
/Mattias
PS Sedan: En titt i almanackan berättar att dagen var Hegels födelsedag.
