drömd barnbok

Det finns inbyggt i berättelsen att den här enda överlevande kaninen ska ge upphov till en kaninstam av nytt slag. Jag hoppas verkligen att författarinnan har beaktat de biologiska realiteterna; att det ensamma djuret alltså måste vara en gravid hona. Och jo, en vecka senare (i berättelsen) har den fött sju ungar. Själv har den antagit en lappuggleunges skepnad, och ungarna är katter – men fortfarande kaniner med ögonkanter röda som på en hönsfågel.

/Ika

Som vävare

Nån som tycks ha använt samma metod som The Weavers, att sätta på en platta o skriva (automatisk?) text inspirerad av musiken.
Han blandar förstås ihop automatismens “teknik” med stream of consciousness men det är väl inte många som fattar skillnaden.
Helt utan analys och slutsatser, ändå blev han publicerad på Fylkingens nättidskrift

/JB

Det där är faktiskt intressant. Just de där texterna var ju inte så spännande (men inte helt utan riktiga bilder) och att sitta och skriva ner associationer till musik sådär är ju uppenbart en variant av den obligatoriska skolövningen att lära barn uppskatta klassisk musik genom att låta dem måla till OCH ATT DÅ OCKSÅ SE TILL ATT PRÄGLA IN konventionella formelartade synestesisubstitut (ledsen-svart, arg-röd, behaglig-grön, lätt-blå, etc). Men det är också mycket spännande eftersom, för den som är intresserad av bilder, musik gärna genererar intressanta bilder, och det kan vara en ingång till en mer seriös bemärkelse av synestesi tillika.

Metodisk påminnelse: Sitt där och associera om du vill, men UNDVIK ALLA MEDVETNA BESKRIVNINGAR AV LJUDEN OCH STRUKTUREN OCH DINA KÄNSLOMÄSSIGA REAKTIONER; fokusera på HELA ljudbilden, eller fokusera på en blank punkt, på det "kreativa intet" som en väntad men inte ännu manifest synestesi utgör, beskriv dina inre bilder, notera din inre rösts pratsjuka, rationalisera om du så vill musikens struktur som en funktion av din inre bild OCH INTE TVÄRTOM.

Steg 2: integrera den verbala dimensionen i kollektiv improvisation (omedelbar återkoppling; live-musik-poesi-improvisation).

/MF

Vad är populärkultur?

(Två korta drömmar julnatten)

En detektiv smyger omkring i ett gymnastikförråd. Han är iklädd en lång rock och plommonstop och ser ut som den anonyma mannen i en Magrittemålning, ja hela scenen ser ut som en Magrittemålning, eller kanske snarare lite enklare tecknad, av Glen Baxter. Detektiven går försiktigt, med händerna i fickorna, mot bakgrund av gymnastikmattor av galon på högkant. Bakom ett draperi eller dylikt ser man fötterna av en annan detektiv gå lika försiktigt, med likadana skor och likadana byxor. När de kommer fram visar det sig att det inte finns någon kropp till, det är bara ett par ben som slutar under knät.

Barn iklädda toga kryper panikslagna baklänges i en rymdkorridor. Snart kommer det runt hörnet som jagar dem: en jättelik prinsessan Leia, som också kryper på alla fyra för att få plats i den trånga korridoren. Likt alla jättar i serietidningar slår hon nävarna i marken och vrålar "I'LL SQUASH YOU! I'LL SQUASH YOU LIKE BUGS!" Då begriper jag vad som var hemligheten med hennes kringleflätor: de är i själva verket horn, hon är en vädur, hennes långa päls är draperad över henne som skynket över en likkista.

MF