I skrivande stund är surrealistgruppens utställning på Nationalgalleriet, Skomakargatan 3 i Gamla Stan, Stockholm, fortfarande öppen ett par dagar till (-18/6). Här är några bilder från öppningen 11/6.
Ett påtagligt och stämningsskapande inslag i surrealistgruppens pågående utställning på Nationalgalleriet i Gamla Stan är filmerna från Gomfilm, ett filmkollektiv i Stockholm som det här utgör gruppens första samarbete med. Mer om Gomfilm och smakprov på filmer återfinns på www.gomfilm.com(Några insisterande hypnagoga fraser under upprepat nästan-insomnande på en flygresa:)
- Nu har du ju ett spår av en ros inristat i pannan. Var det jag eller Thomson som satte dit det?
- Far var inte hemma, för då kunde de klättra upp på sidorna på zeppelinaren och återigen anlägga en gräsmatta. Vindskyddet av koppar i skogen som på ena sidan är en levande staty, en levande slav.
- Men hon kunde ingen latin och kunde inte annat än förändra exens namn.
- Ta ett äpple. Breton gillar dem. Ät ett äpple.
- Det skulle jag ha kunnat göra. Men jag skulle behövt tappa resten av rösten också?
- Varför skulle man smeta senap på en pytonorm?
Surrealistgruppen i Stockholm med vänner bjuder in till utställning
Plats: Nationalgalleriet, Skomakargatan 3 i Gamla Stan
Vernissage lördag 11:e juni kl 18 - 21
Därefter 12 - 18 juni öppettider 15 - 21
***
Måleri, teckningar, kollektiva projekt, ljud, doft, videoskulptur och poesiläsning nära huvudskalleplatsen.
Bokbord finns i galleriet med publikationer från Surrealistgruppens 25-åriga historia.
Sphinx Bokförlag presenterar den nyåterutgivna textsamlingen Surrealismens manifest av André Breton
Medverkande:
Joel Abrahamsson
Christian Andersson
John Andersson
Johannes Bergmark
Peter Bigestans
Bukalemun
Paul Cowdell
Christofer Dahlby
Jonas Enander
Kim Fagerstam
Çeren Findik
Merl Fluin
Mattias Forshage
Helgi Fridjonsson
GOMFILM
Patrick Hourihan
Riyota Kasamatsu
C M Lundberg
Robert Lindroth
Emma Lundenmark
Niklas Nenzén
Eva Kristina Olsson
Prismaginos
Sphinx Bokförlag
Theoni Tambaki
Tippi Tillvind
Ika Österblad
Mera info:
http://www.surrealistgruppen.org/LimeStoneQuarryPhantoms.html
http://surrealistgruppen.org/kalkbrottsfantomer.html
http://www.surrealistgruppen.org/experienceof.html
I samarbete med:
http://www.nationalgalleriet.just.nu/
http://sphinxforlag.se/surrealismensmanifest.htm
http://styxforlag.com/
sedan böjer jag mig ner,
närmare jorden är ett flourocserande ljus och pyttesmå,
ser ut som sjöstjärnor med små tentakler.
mängder av dem.
de viskar i kör-
vi förbereder denna plats för att göra den beboelig.
det hela är mycket vackert.
Till sist är denna hårda och långa vinter över. Till dess minne levererar jag följande anekdot.
En överlag sömnlös och mycket kall natt i mitten av mars inkvarterad i en tjusig miljö söder om Uppsala, där jag mest låg och myste badande i audiella och visuella hypnagogier medan snön glittrade i mörkret utanför den gamla flygelbyggnaden; bland dessa hypnagogier två momentana drömbilder som fastnade i minnet:
1. Ett insisterande viskande "Syrsors snö".
2. En stor och mycket snabb rovfågel sveper förbi Stockholms ström. Det måste vara en pilgrimsfalk.
"Syrsors snö" är en underlig fras. Jag associerar förstås till Lars Noréns "Syrener, snö", men just viskandet och de myckna s:en och sche-ljuden (iallafall med ett stockholmskt uttal) gjorde att det verkligen kändes som ett påpekande att hypnagogierna verkligen kom till mig som en kör av små små röster i snön (liksom i dikten: "vi förbereder denna plats för att göra den beboelig") eller som ett slow motion-viskande om ett begravningståg i ett regn av konfetti eller av blomblad från buskarna.
(Å andra sidan var Ika tvungen påpeka de mest uppenbara slutsatserna: Snöns syrsor är ju syrsborstsvansarna (icecrawlers, Grylloblattodea). Plump läsning infinner sig: alltså bara en viskning från det milt dåliga samvetet att Icecrawler-bloggen inte uppdaterats sen i januari?)
Senare på eftermiddagen, i samspråk med min seriehandlare, varvid han berättade att han sett en falk eller något som tumlat runt under hans bil med en kråka i klorna. Jag protesterade och sade att det måste varit en duvhök, inte finns det falkar i Uppsala som är tillräckligt stora för att ge sig på en kråka.
Men, på kvällen läser jag senaste numret av Fauna och Flora (1/2011) som man satt i handen på mig tidigare på dagen. Där finns en artikel om att en pilgrimsfalk övervintrat inne i Uppsala, och ofta synts i domkyrkotornet (se filmsnutt) . Vem hade kunnat tro det?
En annan, liknande nyhet, i samma tidskriftsnummer, var att en unikt stor steglitsflock (även inkluderande andra finkar) övervintrat i Storvretatrakten nära Uppsala (1700 fåglar!) just denna vinter, när också en i just Storvreta bosatt vän dött.
Låter vårmiddagens tåg eller dån mot hjärnskålsfyllnadens skräppåse
Allt som han har sagt är skräp och inget av det man ser
bara fortsätter väsnas mot skallbasen när vi har två dagsmarscher kvar
och kommer att somna på ett tidigt stadium
med löftet om sårvård ringande i öronen
sårvård och piprök och underhåll av molnpumpen
en tragedi hos frisören och tvåhundra sidor om potatis
Daktylografen spottade ur sig röster som inte är samma röster
inte är en dröm om att ha motstått samma matsedlar
Den kalla senapens önskningar och ränksmideri med hjälp av samma tvål
det bara skyfflas inte har jag något att tillägga
