krabbspegeln
och som den hette tre våningar upp
krabbspindeln
och dess tröga nätter
vaktade väggens tegelflugor
vatten i min kvarn
vakten vid min grav
gladans vingar skalv längs vägen
gravallvarligt syftande längs tågänden
vagaste vaktavlösning
vagnbyte två mil norr om vår egen bädd
knacka på och vänd
sakta gravligt mak
i skallerormsskallran
vårdavlösningen
hagtornsbusken
* * *
det drar sig ett av tågen längs världsänden som är en dröjande läcka i periferin av det här repet, jag skålar med nickelpredikanterna som har stål i den har mössan, för det reder sig redan ett urverk som har trampat på trallorna i trädgårdsvägen där sångsaltet brutit upp vätan, det är alltsammans vågdalens trygga skum, ett litet öga någonstans längs cirkumferensen, ett litet öga,
en skål och dess släktingar som slår dig, som vore du en trumma en bankmaskin en kaskelot en hares utslängda jättelever, ett dränkt löfte i en stund av sorg, när kamferdoften skuggade och barnmaten skyfflades fram, och skuggorna dök och vagnshjulen vacklade och trädgårdstomtarna vakade längs ögat rimfrost och stigen som såg oss försvinna i skogsbrynet för att aldrig mer komma tillbaka,
det hade varit skäl nog att släcka ljusen på tågvirket, bryta ner gasljuset, rådfråga banvallen, ett litet trumfkort gömt bland de andra, vikten av att skänka skogen sitt guld, och dränka sin nästa, skamligt droppande från näsan med harkadaver i fickorna, du skulle inte ha sett våren som stod där, det var en halvtimme kvar, det var en ansenlig kostym i böndernas tidräkning, du hade fortfarande alla kläderna på, det sjöng ingen om denna tid,
vågdalens drottning en krater som bebygger, med en stålverk i ryggen och hjärnan och tapeten, och den skarvartade intigheten på tågbangården och gårdagsmorgonen, gråvädersmorgonen,
skarvmonologen vågade stryka på tygreflexen, månen slog och slog, vårdagsjämning
* * *
krabbnebulosan som är nöjesfältet två dagar senare dricker sitt te
klappar också jämförelsevis trygga patienter på nosen
kastar hjälpen anländ tvärs över gatan mot ridande kadetter
med tvål i ögonen och jäktande halvtorra öronlober som dryper av senap
malströmsbrasan har inte vaktat men tvättat desto bättre
nu står där en gäst och förbränns
sorgligare dagar har man sett
kaninernas dagar längs världen och kafferasten
vaporiseringen av skygglapparna som tejpats som tvål av skugghänder på lögnarna
och tandorikycklingen och protesterna som signalerats
inga operativa ingrepp hade fått ske utan självförbrännelsens mistel
skålsvamparna som svider landskapet själva griftefriden
* * *
noctuidernas glaskammare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar