skär dig o nattens riddare
skär vaksamhetens öga itu
kyss dina fienders sprakande läpp
rid på en gök ut ur skuggan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De var intelligenta, de hade ett eget språk, de var nästan sfäriska, med en stjärt som en marulk, och sparsamt med hår på huvudet. Här registreras poetiska utforskningar på svenska språket av ett knippe intersubjektiviteter och poeter som vigt sin väntan åt den rostiga öknens plåga och åt att knyta små blomsterkransar under de ståtliga insignierna hos brottets brödraskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar