Där är havet
När det bet mig
Grät jag varför
Bild: Strandvarelser i Sandhamn, sedda 17:e oktober 2012.
/ NN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De var intelligenta, de hade ett eget språk, de var nästan sfäriska, med en stjärt som en marulk, och sparsamt med hår på huvudet. Här registreras poetiska utforskningar på svenska språket av ett knippe intersubjektiviteter och poeter som vigt sin väntan åt den rostiga öknens plåga och åt att knyta små blomsterkransar under de ståtliga insignierna hos brottets brödraskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar