Gustaf Bondes påse mot grubblande

(Ur ett av Gustaf Bondes manuskript. Figurerna nedtill är sannoliket självporträtt.)

(1682 – 1764) Greve, riksråd, president vid Bergskollegium, kaballist och alkemist. Författare till den alkemiska traktaten Clavicula Hermeticæ Scientiæ (1732), som senare trycktes på kontinenten i tre upplagor. Denna lilla bok har rekommenderats av 1900-talsadepten Fulcanelli. Dessutom skrev han flera andra alkemiska skrifter och samlade otaliga recepter av olika slag. Vissa av hans mycket talrika handskrifter visar att han, bland annat under ledning av mästaren Colas, ägnat mycket tid åt Verkets praktik i sitt laboratorium. Det har påståtts att en av hans metoder i sina omfattande och mångåriga alkemiska strävanden var att under två års tid låta en guldklimp oavbrutet cirkulera i matsmältningsapparaten, vilket med all sannolikhet är en allegori. Det mörker som vilar över hans hermetiska verksamhet står i stark kontrast till den klarhet som råder beträffande hans offentliga karriär i nationens tjänst.

Emot swår mjältsjuka och grubblande.

Tag en ihålig hasselnöt gör den ren från maskmjölet; träd in genom hålet den delen af en påfågelfjäder, som kallas spegel och som skiftar i blått, hwilken runda fläck nätt utklippes. Sedan fylles nöten med rent quicksilfwer, och hålet slutes till med obrukadt, hwitt jungfruwax. Denna således tillredda nöt insys uti en liten pung af äkta cramoisifärgadt sidentyg, som fästes wid en silkes-snodd af samma färg, så lång, at den räcker omkring halsen och under till magmunnen. Detta bär patienten på bara kroppen natt och dag, så länge det behöfs, men är det förbjudet att se efter hwad uti pungen är inlagdt. Proberadt i Stockholm A:o 1763 med lycklig werckan på några månader.

Ur Några hållpunkter inför en poesins svenska historia