Andens gränser

Trigonometrisk tolkning

Asymptotisk

1

Geografiskt kännetecken:

Vid Ararats sluttning

Händelse: Ugnsrengöringen!

Med vem? sångfåglarna, bärarna av signaturer,

väckarklockor, inkontinenser

Läxan: Livets uppkomst

2

Geografiskt kännetecken: ett X

Händelse: En berguvs dova skri

Vem? De sydamerikanska gnagarna

(kapybaran, pikan etc)

klyvnaden, livets uppkomst, postdiluvianska läxan

3

Geografiskt kännetecken:

fortfarande på kontinentalsockeln

Händelse: trampet i klaveret och vattnet över huvudet

Vem? Aminosyrorna i ett avlägset interstellärt moln

Klyvnaden: post-diluvianska läxan.

Konklusion:

Livets uppkomst:

Klyvnaden: celldelning

Postdiluvianska läxan: läxan: containern

Läxan:

Livets uppkomst: ett spralligt barn man lägger sig på

Klyvnaden: socker och nyfikenhet

Klyvnaden:

Läxan: Våg

Livets uppkomst: vattenfall utan början

(En grandios lek som karterar andens gränser. Ingen minns syftet, reglerna, omständigheterna, tidpunkten. Det är bara ett par papperslappar i arkiven. Handstilarna, den pseudovetenskapliga jargongen och den geometriska uppbyggnaden antyder att deltagarna vore CA, JE, MF, ev någon mer.)

Bins strålning

Fågelsång och aspartam rinner som flockar genom artärernas vingårdar.

Med sina majnastarar utspridda längs linan som facklor bryter hejdukarna varje ransoneringslag.

Jag skulle kunna mjölka mina fingrar som spenar. Nyckelpigor kravlar genom din mustasch.

Ditt förtjusande y-snitt skulle skrynkla ihop sig under mig.

Vi skulle ge oss hän åt binas strålning och snabbt åter upplösas i aska.

Våra hjärtan skulle bilda en skärgård. Den här planeten har två solar.

Merl Fluin

(övers MF)

Walpurgis

Var var du när jag slickade bladlössen

därnere vid platsen av skräck där agat spred gnistor på upptagningsrampen

och kannibaler bad om förhandlingar mellan mina synkoperade höfter

I vaxhuset njöt jag av kanalbenen,

frossade på kråkkött och gav mig på houyhnhnmerna från deras döda vinkel

Förföljd av luftburna alfabet styrde jag mot de dödas land

Sov gott, nekromantiker, i denna ögonlösa bana

Dina rosenbladiga lungor skapar kolofoniska krigslekar

Nerkrupen i larvprakt kommer du att få höra dina begär från synapsbenet

Merl Fluin

(övers MF)

Hallon orsakade vinterkräksjuka

"HALLON ORSAKADE VINTERKRÄKSJUKA" läste jag över axeln på någon ur en gratistidning en dag för ett par veckor sedan. Rubriken tycktes mig omedelbart absurd, men jag tycks inte ha nöjt mig med det utan gick också hem och drömde följande på natten:

Jag och mina vänner har rest till något slags konferens i en medelklassidyllstadsdel i en halvstor stad (Örgryte? kan det vara Örgryte?). Vi blir mottagna som dollarturister, och arrangemanget av konferensen är under all kritik och vi hålls i ovisshet och förseningar, alltmedan det visar sig att lugnet på gatorna helt och hållet är produkten av terror som utövas av den lokala maffian. Till sist kommer så arrangören, som visar sig vara en gammal bekant, den anarkistiske grafikern Thomas "Hallon" Hallbert, som nu blivit urgammal. Han har gjort misstaget att sätta sig upp mot maffian genom att organisera ett konkurrerande syndikat, men efter sista tidens mordförsök måste han hålla sig ständigt rörlig och kan därför inte leda konferensen som planerat. Han reser omkring i en stor amerikansk femtitalsbil med sina två livvakter-adoptivdöttrar, som är något slags kampsportkinesiskor. Han rekommenderar oss att fly vi också, och vi tar plats i hans bil. Vi kör ner i en tunnel, och hamnar då i bröderna Vogels antikvitetslager (källaren i slottet Moulinsart i "Rackham den rödes skatt"). Det går mycket långsamt när vi ska bana oss väg genom dessa högar av gamla föremål. Det finns mycket spännande att titta på, men jag mår illa.

MF

Some local deities

Some local deities av Niklas Nenzén


Så hon gick på det brinnande innan hon tog sin skuldras smala väg, en ensam kameleont och vad hon bar på huvudet. En korg av stickor som böjts av vinden. Och evigheten var bara en sådan där vanlig tunn molnstrimma.

Ingen såg heller vem som anföll vem. Med bara ett skall av överraskning och en skämd doft, som en kastad frukts återvändo. För de hade lyckats.

Det var inte ens ett riktigt kalas, bara ett ofta förekommande möte där alla för en gång skull kunde närvara. Och de hade bara börjat röra sig sakta, mot kvällen. Fast de i staden trodde annat skulle de möta dem i natt.

Dejviska

här är
ingens sång
av allas öron


alla som byggt staden
gul
av inflammationen


mitt fönster din smäll
och det ljusklädda barnet däri
kanske en sång i maggropen


för de går en dans
över himlens sårskorpa


en repa från
det innan


vi kastar pappersservetter
kodord från varandras huvuden


hej
eller inte


du lyfter av ditt
förband


det har stelnat


du klistrar fast dig
i mitt fönster


som ett ja


när du går förbi


-


i natten dröm-


trummande är träden mot fönstret


mot


sovandets rytmiska smekhav


att långsamt
när det där fallet


mot drömmen det inbjudande


fallet
blir en vana


jag kommer


-


och du vinkar
med avklippta fingrar


till din saft som lämnat dig


till dig


och handen har fastnat


du knyter dina ben
runt pekfingret


pressar solen
ur månen


en nattfjäril landar på
ditt öga


vill lägga sina ägg


i dig


-


att stycka världen


och lägga den i frysen till drinken
på morgonen


innan jobbet
dit tunnelbanor åker


och avståndet mellan vagn
och plattform


kommer aldrig komma närmare
varandra


mellan


springer barnen som lämnade
magar i tid


för dans utan rörelser och alltid i otakt
till dunk som


fräter i armveck


min nyfödda dotter har
en saga


till de stympade dvärgarna
i otid


dörrarna stängs
en suck i kläm


en saga utan dotter


-


jag har spottat säger
du


jag har spottat ut
stjärnorna


de springer där framme allihop


de är på väg


du tar ut ditt hjärta
och hänger upp det
över oss


de är framme nu
säger du


hör du att
de knackar

(Dejviska, 2002)

Om eller när

(Klassisk surrealistisk lek. Men vad blir det för skillnad på OM och NÄR?)

NÄR träden vajar

SÅ skramlar det på ett sätt som ingen kan stå ut med

OM det blir tyst i alla glasen samtidigt

SÅ snurrar sig ett russin

NÄR det visar sig vad som hände egentligen

SÅ hissas de ner

OM tiden luktar

SÅ kommer dess namn vara hägg

NÄR fem personer bär lika röd mössa

SÅ ställer sig vakten rätt

OM väggen slås in

SÅ kommer man att drömma om olyckor, magnifika olyckor...

Rent praktiskt experiment; MF, EL

En förträfflig jävla häst

"A marvellously good horse" sådan den framträdde för Niklas Nenzén

bergskedjorna i fonden som om ingenting höll på att hända
men skyn var havande med någonting nytt
det fanns och fanns inte något i tunna luften
som det heter "begynnande formtagning av fristående kropp"
man kunde ha sett det som en diffus förtätning
eller än mer som en fläck där man bara inte kunde fästa blicken
en domän av tungt vatten löst i kvävgasen en optisk förskjutning
lejonhuvudet spikklubban kalejdoskopbilden hästen som inte syns
det fanns och fanns inte något på tomma slätten
det fanns och fanns inte något i mitt bröst
och så rullande som ett irrbloss denna monumentala kaldera i skyn
landskapselementens cirkus molnens bataljmålning
i den lilla dammen den lilla våta grusplanen
den ödesdigra och stilla tjärnen min egen bröstkorg
det är ju en häst som allting annat som reser sig upp
allt förblir ögonblicket innan de kommer att framträda
och det måste sägas att det är en förträfflig jävla häst

Dikten Mattias Forshage efter NN:s bild juli 2009

Det skulle bli en sådan dag

En ännu oprövad dag måste uppfinna det landskap som passar den

Det finns inga skor som passar en sådan dags långa vandringar

Måla upp en himmel med breda metalliska penseldrag med moln som består av sången av ändliga rader av bröst

(bara deras sång, inte deras form)

en diskontinuerlig väv av flockar, altocumulus eller stratocumulus

Och den uttorkade silt som fyller dalen ända tills fronten av det stigande vattnet låter sig skönjas

Det är nämligen så att floden har vänt och skall nu översvämma stad och skog

och fronten av det stigande vattnet skummar och bullrar som träden som faller i skogen

Alla busslinjer måste omdirigeras på nya oprövade vägar, som ofta inte tål tung trafik

så vägbankar lossnar och trillar ner i avgrunden

men det krävs bara en turlista och ett magiskt paraply för att rädda livhanken

och att läsa bokstäver i den uttorkade silten

det nya vattnet väller fram i en liten ränna av trä där en anställd plågoande tvättar sina få bröst

(mest som en överslagshandling, hon har just ändrat sig drastiskt och är ångerfull)

medan små vattenkvarnar hamrar en spröd metallisk musik

och alla dessa nya sorters skor

i vilka inga fötter passar

trycker på egendomliga punkter som får folk att brista ut i osammanhängande tal

spelet av dessa underliga monologer ersätter alla konventionella replikskiften

det är hur man kommunicerar en sådan dag

en sådan dag med ovanliga fötter och sången av bröst och skummandets oväsen

Hypnagog rationalisering, morgonen 29/9

MF

(Vattendragen som byter riktning är den här gången ingen direkt referens till den utopiska ingenjörskonsten i Sovjetunionen utan en enkel reminiscens från senaste numret av Kapten Stofil som anlände igår, där Joakim Lindengren fantiserar om hur den försvunna Storforsen återkommer)

Gravitus

det har bänt sig och sträckt sig i årtionden
den som vänder sin hand vid en vägg
den späda viljans avfart

den som släppt sina kassar
den som släppt sina händer
gömt stegen under trappan
och fortsatt därifrån

det handlar bara om att snurra tallriken
de har alla ändå lämnat bordet
och sedan då

springer historierna väck nedåt hallen
lägger sina ägg
i kavajerna som hänger uppradade
och väntar på sin tur

tar liv i helsike i garderoben

-

runt folkhälsomunnen
står dem, hovmästarskal
till uppblötta tallrikars like

ge dem ett uns av
skulden du gavs
för att hinnorna vek sig åt sidan

den som stod upp är den som kom in
den som minns och
som minner om tingen

den som tog den in är den som la ut
från skådespelens skimmer

/EL