En ännu oprövad dag måste uppfinna det landskap som passar den
Det finns inga skor som passar en sådan dags långa vandringar
Måla upp en himmel med breda metalliska penseldrag med moln som består av sången av ändliga rader av bröst
(bara deras sång, inte deras form)
en diskontinuerlig väv av flockar, altocumulus eller stratocumulus
Och den uttorkade silt som fyller dalen ända tills fronten av det stigande vattnet låter sig skönjas
Det är nämligen så att floden har vänt och skall nu översvämma stad och skog
och fronten av det stigande vattnet skummar och bullrar som träden som faller i skogen
Alla busslinjer måste omdirigeras på nya oprövade vägar, som ofta inte tål tung trafik
så vägbankar lossnar och trillar ner i avgrunden
men det krävs bara en turlista och ett magiskt paraply för att rädda livhanken
och att läsa bokstäver i den uttorkade silten
det nya vattnet väller fram i en liten ränna av trä där en anställd plågoande tvättar sina få bröst
(mest som en överslagshandling, hon har just ändrat sig drastiskt och är ångerfull)
medan små vattenkvarnar hamrar en spröd metallisk musik
och alla dessa nya sorters skor
i vilka inga fötter passar
trycker på egendomliga punkter som får folk att brista ut i osammanhängande tal
spelet av dessa underliga monologer ersätter alla konventionella replikskiften
det är hur man kommunicerar en sådan dag
en sådan dag med ovanliga fötter och sången av bröst och skummandets oväsen
Hypnagog rationalisering, morgonen 29/9
MF
(Vattendragen som byter riktning är den här gången ingen direkt referens till den utopiska ingenjörskonsten i Sovjetunionen utan en enkel reminiscens från senaste numret av Kapten Stofil som anlände igår, där Joakim Lindengren fantiserar om hur den försvunna Storforsen återkommer)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar