Den postnatala lidelsen

den ombedda
den till hälften nakna
tillintetgjorda

den till sin fullhet
obrytbara raka strömvåg
de åtskilda storheternas

vals och pausering
in i denna klo

de storrutiga seglens
föränderliga fähund
ut ur denna famn

så jag drömmer

-

så går de trappan ner bakom huset
in i kvällens blåa kött
och solen är bara en svältande tungas
minnesspår i marken

det fanns inga fönster åt den här sidan
annat än sidengardiner och fåglars sång

det behövdes inga tak där tornrum skulle byggas
upp mot trädkronor och månromanen utanför

det fanns en kanal ner i sjön ändå
där ditt ansikte tappats på guld

/EL