DAGENS TRE STORVERK

(dröm 090918)

Jag drömde att jag vaknade och hade tre stora uppgifter.

Den ena var att hejda den samtida populariteten av den vulgära occitanska pseudofolkmusiken som hette Baccalau. Jag hittade min vän CM Lundberg som väsnades med en elgitarr och hans rockabillykompisar som satt och drack öl och eftersom jag inte vet något om vad occitansk musik överhuvudtaget var det uppenbart att deras genuinitet skulle vara tillräckligt för att skrämma den ytliga kommersiella varianten på flykten.

Den andra var att revidera ett stekelsläkte som inte finns. Det var inga problem så länge jag gjorde det med blyerts på papper, men det vore farligt att digitalisera.

Den tredje var svårast, jag måste rädda det lokala biblioteket som höll på att förfalla, antingen säljas ut eller bara tas i anspråk för helt andra verksamheter av MC-gäng. Nervöst promenerade jag upp på deras veranda, kryssade mellan alla dessa hundar som ockuperade varje stol, och sådant som bara såg ut som hundar, var skulpturer av läder, skulpturer av hundskit, och mitt ibland dem alltså dessa ganska sympatiska gangsters med lädervästar, tatueringar och enormt långa skägg. Jag försökte tala med dem, men de skyllde allt på konsthallens ärkesocialdemokratiska ordförande, en av dem, men i röd sammetskostym och med välansat skägg, han hette Sam, jovisst honom känner jag ju, är det verkligen hans fel. Men verandan är inglasad och plötsligt hör vi de rytmiska genomträngande pipen från en gråskimlig fladdermus; jag ropar ut dess ankomst. En ung entomolog från Estland med tjocka glasögon kan inte höra någonting, frekvensen är för hög, han är redan för gammal. Men för dem av oss som har god hörsel är volymen plågsam i det instängda lilla utrymmet, fladdermusen måste flyga mitt ibland oss men vi kan inte se den.

/MF