Låt oss inte glömma att en blogg ska omfatta lättviktigt material. Vi kan till exempel göra reklam för våra tryckta publikationer från 2009. Varken offentlighetsskygghet eller internet har satt stopp för det där.

Diabolik #4, surrealistiska serier av John Andersson och Niklas Nenzén. länk

Karl Eklund, Spindelkransen växer, dikter, Styx. länk

Joyce Mansour, Julius Caesar, roman, med efterord av Mattias Forshage, Sphinx. länk

Eva Kristina Olsson, Hästfångare, dikter, Bonniers

drömd barnbok

Det finns inbyggt i berättelsen att den här enda överlevande kaninen ska ge upphov till en kaninstam av nytt slag. Jag hoppas verkligen att författarinnan har beaktat de biologiska realiteterna; att det ensamma djuret alltså måste vara en gravid hona. Och jo, en vecka senare (i berättelsen) har den fött sju ungar. Själv har den antagit en lappuggleunges skepnad, och ungarna är katter – men fortfarande kaniner med ögonkanter röda som på en hönsfågel.

/Ika

Som vävare

Nån som tycks ha använt samma metod som The Weavers, att sätta på en platta o skriva (automatisk?) text inspirerad av musiken.
Han blandar förstås ihop automatismens “teknik” med stream of consciousness men det är väl inte många som fattar skillnaden.
Helt utan analys och slutsatser, ändå blev han publicerad på Fylkingens nättidskrift

/JB

Det där är faktiskt intressant. Just de där texterna var ju inte så spännande (men inte helt utan riktiga bilder) och att sitta och skriva ner associationer till musik sådär är ju uppenbart en variant av den obligatoriska skolövningen att lära barn uppskatta klassisk musik genom att låta dem måla till OCH ATT DÅ OCKSÅ SE TILL ATT PRÄGLA IN konventionella formelartade synestesisubstitut (ledsen-svart, arg-röd, behaglig-grön, lätt-blå, etc). Men det är också mycket spännande eftersom, för den som är intresserad av bilder, musik gärna genererar intressanta bilder, och det kan vara en ingång till en mer seriös bemärkelse av synestesi tillika.

Metodisk påminnelse: Sitt där och associera om du vill, men UNDVIK ALLA MEDVETNA BESKRIVNINGAR AV LJUDEN OCH STRUKTUREN OCH DINA KÄNSLOMÄSSIGA REAKTIONER; fokusera på HELA ljudbilden, eller fokusera på en blank punkt, på det "kreativa intet" som en väntad men inte ännu manifest synestesi utgör, beskriv dina inre bilder, notera din inre rösts pratsjuka, rationalisera om du så vill musikens struktur som en funktion av din inre bild OCH INTE TVÄRTOM.

Steg 2: integrera den verbala dimensionen i kollektiv improvisation (omedelbar återkoppling; live-musik-poesi-improvisation).

/MF

Vad är populärkultur?

(Två korta drömmar julnatten)

En detektiv smyger omkring i ett gymnastikförråd. Han är iklädd en lång rock och plommonstop och ser ut som den anonyma mannen i en Magrittemålning, ja hela scenen ser ut som en Magrittemålning, eller kanske snarare lite enklare tecknad, av Glen Baxter. Detektiven går försiktigt, med händerna i fickorna, mot bakgrund av gymnastikmattor av galon på högkant. Bakom ett draperi eller dylikt ser man fötterna av en annan detektiv gå lika försiktigt, med likadana skor och likadana byxor. När de kommer fram visar det sig att det inte finns någon kropp till, det är bara ett par ben som slutar under knät.

Barn iklädda toga kryper panikslagna baklänges i en rymdkorridor. Snart kommer det runt hörnet som jagar dem: en jättelik prinsessan Leia, som också kryper på alla fyra för att få plats i den trånga korridoren. Likt alla jättar i serietidningar slår hon nävarna i marken och vrålar "I'LL SQUASH YOU! I'LL SQUASH YOU LIKE BUGS!" Då begriper jag vad som var hemligheten med hennes kringleflätor: de är i själva verket horn, hon är en vädur, hennes långa päls är draperad över henne som skynket över en likkista.

MF

Andens gränser

Trigonometrisk tolkning

Asymptotisk

1

Geografiskt kännetecken:

Vid Ararats sluttning

Händelse: Ugnsrengöringen!

Med vem? sångfåglarna, bärarna av signaturer,

väckarklockor, inkontinenser

Läxan: Livets uppkomst

2

Geografiskt kännetecken: ett X

Händelse: En berguvs dova skri

Vem? De sydamerikanska gnagarna

(kapybaran, pikan etc)

klyvnaden, livets uppkomst, postdiluvianska läxan

3

Geografiskt kännetecken:

fortfarande på kontinentalsockeln

Händelse: trampet i klaveret och vattnet över huvudet

Vem? Aminosyrorna i ett avlägset interstellärt moln

Klyvnaden: post-diluvianska läxan.

Konklusion:

Livets uppkomst:

Klyvnaden: celldelning

Postdiluvianska läxan: läxan: containern

Läxan:

Livets uppkomst: ett spralligt barn man lägger sig på

Klyvnaden: socker och nyfikenhet

Klyvnaden:

Läxan: Våg

Livets uppkomst: vattenfall utan början

(En grandios lek som karterar andens gränser. Ingen minns syftet, reglerna, omständigheterna, tidpunkten. Det är bara ett par papperslappar i arkiven. Handstilarna, den pseudovetenskapliga jargongen och den geometriska uppbyggnaden antyder att deltagarna vore CA, JE, MF, ev någon mer.)

Bins strålning

Fågelsång och aspartam rinner som flockar genom artärernas vingårdar.

Med sina majnastarar utspridda längs linan som facklor bryter hejdukarna varje ransoneringslag.

Jag skulle kunna mjölka mina fingrar som spenar. Nyckelpigor kravlar genom din mustasch.

Ditt förtjusande y-snitt skulle skrynkla ihop sig under mig.

Vi skulle ge oss hän åt binas strålning och snabbt åter upplösas i aska.

Våra hjärtan skulle bilda en skärgård. Den här planeten har två solar.

Merl Fluin

(övers MF)

Walpurgis

Var var du när jag slickade bladlössen

därnere vid platsen av skräck där agat spred gnistor på upptagningsrampen

och kannibaler bad om förhandlingar mellan mina synkoperade höfter

I vaxhuset njöt jag av kanalbenen,

frossade på kråkkött och gav mig på houyhnhnmerna från deras döda vinkel

Förföljd av luftburna alfabet styrde jag mot de dödas land

Sov gott, nekromantiker, i denna ögonlösa bana

Dina rosenbladiga lungor skapar kolofoniska krigslekar

Nerkrupen i larvprakt kommer du att få höra dina begär från synapsbenet

Merl Fluin

(övers MF)

Hallon orsakade vinterkräksjuka

"HALLON ORSAKADE VINTERKRÄKSJUKA" läste jag över axeln på någon ur en gratistidning en dag för ett par veckor sedan. Rubriken tycktes mig omedelbart absurd, men jag tycks inte ha nöjt mig med det utan gick också hem och drömde följande på natten:

Jag och mina vänner har rest till något slags konferens i en medelklassidyllstadsdel i en halvstor stad (Örgryte? kan det vara Örgryte?). Vi blir mottagna som dollarturister, och arrangemanget av konferensen är under all kritik och vi hålls i ovisshet och förseningar, alltmedan det visar sig att lugnet på gatorna helt och hållet är produkten av terror som utövas av den lokala maffian. Till sist kommer så arrangören, som visar sig vara en gammal bekant, den anarkistiske grafikern Thomas "Hallon" Hallbert, som nu blivit urgammal. Han har gjort misstaget att sätta sig upp mot maffian genom att organisera ett konkurrerande syndikat, men efter sista tidens mordförsök måste han hålla sig ständigt rörlig och kan därför inte leda konferensen som planerat. Han reser omkring i en stor amerikansk femtitalsbil med sina två livvakter-adoptivdöttrar, som är något slags kampsportkinesiskor. Han rekommenderar oss att fly vi också, och vi tar plats i hans bil. Vi kör ner i en tunnel, och hamnar då i bröderna Vogels antikvitetslager (källaren i slottet Moulinsart i "Rackham den rödes skatt"). Det går mycket långsamt när vi ska bana oss väg genom dessa högar av gamla föremål. Det finns mycket spännande att titta på, men jag mår illa.

MF

Some local deities

Some local deities av Niklas Nenzén


Så hon gick på det brinnande innan hon tog sin skuldras smala väg, en ensam kameleont och vad hon bar på huvudet. En korg av stickor som böjts av vinden. Och evigheten var bara en sådan där vanlig tunn molnstrimma.

Ingen såg heller vem som anföll vem. Med bara ett skall av överraskning och en skämd doft, som en kastad frukts återvändo. För de hade lyckats.

Det var inte ens ett riktigt kalas, bara ett ofta förekommande möte där alla för en gång skull kunde närvara. Och de hade bara börjat röra sig sakta, mot kvällen. Fast de i staden trodde annat skulle de möta dem i natt.

Dejviska

här är
ingens sång
av allas öron


alla som byggt staden
gul
av inflammationen


mitt fönster din smäll
och det ljusklädda barnet däri
kanske en sång i maggropen


för de går en dans
över himlens sårskorpa


en repa från
det innan


vi kastar pappersservetter
kodord från varandras huvuden


hej
eller inte


du lyfter av ditt
förband


det har stelnat


du klistrar fast dig
i mitt fönster


som ett ja


när du går förbi


-


i natten dröm-


trummande är träden mot fönstret


mot


sovandets rytmiska smekhav


att långsamt
när det där fallet


mot drömmen det inbjudande


fallet
blir en vana


jag kommer


-


och du vinkar
med avklippta fingrar


till din saft som lämnat dig


till dig


och handen har fastnat


du knyter dina ben
runt pekfingret


pressar solen
ur månen


en nattfjäril landar på
ditt öga


vill lägga sina ägg


i dig


-


att stycka världen


och lägga den i frysen till drinken
på morgonen


innan jobbet
dit tunnelbanor åker


och avståndet mellan vagn
och plattform


kommer aldrig komma närmare
varandra


mellan


springer barnen som lämnade
magar i tid


för dans utan rörelser och alltid i otakt
till dunk som


fräter i armveck


min nyfödda dotter har
en saga


till de stympade dvärgarna
i otid


dörrarna stängs
en suck i kläm


en saga utan dotter


-


jag har spottat säger
du


jag har spottat ut
stjärnorna


de springer där framme allihop


de är på väg


du tar ut ditt hjärta
och hänger upp det
över oss


de är framme nu
säger du


hör du att
de knackar

(Dejviska, 2002)