kalendarisk dikt

Äta halvår

att veta vad som är en fisk

en filt, en samlad värld

se över sina associationer eller sitt kylskåp

kunna se skillnaden eller ej

möjliga sysslor för dagen

möjliga tittskåpsreliefer

man har passerat genom ett membran

men bara till en annan tidsenhet

som man plöjde genom en buxbomshäck

till en annan arm i labyrinten

ingenting är förändrat och allt är ovant

se över sina typiska reaktioner och bläckfiskarmar

se över sina dödsbud och sin snäcksamling

säsongens fauna och flora, i ansiktet

och de stora rovfiskar som avancerar

en fjärdedels häst och ett astrolabrium

återupptäcka en horisont som öppnas

som en kall handduk i ansiktet

genom sitt kylskåp eller ej

Mattias Forshage

Benträdgårdens minnesteater

januari: VÄRMEDÖDEN, februari: DESTILLERING, mars: KLYVNADEN, april: 1800-TALSMAGI (celest), maj: LUFTIGHET, juni: BALANS / OMSLAG, juli: VAKSAMHET, augusti: AMFIBIEHERMENEUTIK, september: RATIONELLT TÄNKANDE, oktober: SEXUELL REPRODUKTION, november: INCEST, december: STRATIFIERING.

Karl Eklund - slippriga gator som aldrig säger farväl

solen slungar en sten
som sjunker i djupet

jag glömmer bort just detta
att sjunka som en sten

medan våtmarkerna
tystar viskningarna av sammet
sluter jag mina ögon om ännu en natt



jag väger lätt
ändå har jag stampat ner
många fjädrar under lerig känga
istället för fötter
har jag två citroner
för att med varje steg
pressa ut en ännu bittrare saft
jag har mitt hem
där blodet aldrig slutar koka
och i mina händer bär jag
askar som slipats av regnbågen



mitt hjärtas övertoner
kan inte släckas i ett askfat

jag letar efter en hållpunkt
ett roder i denna förbannade vindstillhet

men jag ser din gestalt
bakom fontänens vattenmassor

och jag minns våra lättsamma dagar
då vi levde tätt som tändstickor i en ask



slippriga gator
som aldrig säger farväl

de utandas oljor och ångor
i takt med de smattrande klockorna

när gränderna smorts med grisfett
halkar drömmaren fram
som vore han en kalkon
på väg till slaktaren



det som är inuti din dröm
det är graniten
som aldrig kommer att tynga fjärilens vingar

det är strängarna på gitarren
strängarna som är broar över klangbottnens sjö
som låter tonerna eka och sedan klinga av

det är det förundrade barnets ansikte
som ännu inte sett maktens vävstolar
som låtit elden och vinden fara runt sig

i din dröm vandrar du
upp ur ett träsk
på trappsteg som blir fastare och fastare av granit



Den där bakterien har två öron
Den glömmer bort att gestikulera
Den skriker som en ost
Den är bror till vykortet
Bakterier sprids genom snösjuka och tungviktsboxning



det erövrade ordet
finns där inne i fisknätet
tillsammans med sjögräs och bläckfiskar
jag sluter min näve om det
jag känner det skära som diamant i min handflata
det skulle vilja simma i mina ådror
och förtära mig inifrån
men nu är det jag som har det i min hand

Utställning: 22 / 10 Detektiven och syndafallet

- på spaning efter den uratmosfär som flytt

JOHN ANDERSSON & NIKLAS NENZÉN
Vernissage lördag 22 oktober 2011 kl 12–18.Utställningen pågår den 22/10 – 12/11 2011LARRY'S CORNER Grindsgatan 35, Södermalm, Stockholm

"An atmosphere is a psychic room, a secret of yourself, which, like a large unopened envelope lingers in the air, waiting to be revealed." - from The Place of the Soul, JA & NN 2006

John Andersson och Niklas Nenzén har tidigare ställt ut tillsammans med bland andra konstnärsgruppen 4x och Stockholms surrealistgrupp. Sedan 1999 gör de sporadiskt serietidningen Diabolik och på senare tid har de sammanstrålat i samarbeten med bokförlagen Styx och Sphinx. I utställningsrummet på Larry´s Corner visas ett urval målningar och teckningar som ger ytterligare emfas åt deras gemensamma fokus: stillheten, grillerna, den mytologiska undersökningen och der Witz.

Gökritt

ostron längs vägkanten
skär dig o nattens riddare
skär vaksamhetens öga itu
kyss dina fienders sprakande läpp
rid på en gök ut ur skuggan

Mörkret faller, djuren byter färg

Tidigt i lördags kväll (26/8), runt klockan nio, efter att ha skilts från EB och NN, fann jag att det rådde en underlig stämning på stan och jag var tvungen att vandra omkring och känna efter. Jag är nu särskilt nyfiken på om någon annan noterade en ovanlig atmosfär som tycktes oavhängig subjektiva omständigheter. För mig tedde det sig ungefär sålunda:

En tidpunkt som ännu inte tagits i anspråk

Ett hudparti av staden som ännu stod öppet

Utan staket runt, utan trängsel och utan att desperationen tagit över

Jag irrade runt och även de andra såg lugnt förväntansfulla ut

Milt badade i nyvunnet mörker och ljumma vindpustar

Nattliga måsar som beskrev meningslösa epicykler tack

Själva djupeffekten i synfältet och själva intrycket att de närmaste tingen rör sig

Stenläggningen och folks fötter och järnaffären

I vissa gathörn man rundar bringar vinden en doft av förruttnelse

I andra en doft av basilika

I ytterligare andra en doft av förälskelse

Påträngande bilder av själva luftlagren

En förunderlig gatumusik

Riktningarna förblir demsamma men luften har vridit dem

Ingenting skall hända och vi väntar alla specifikt på det

Det sitter ett monster med väldig buk och tuggar på sopor

Det är möjlighetsfältets jonglör som håller upp ett parasoll

Jag är bara en skottkärra av frågor i det här blodomloppet

En hiss ur kurs, dekorerad med blommor och ymniga blodfläckar

Ibland myllrar det över fasaderna och ibland skakas himlen av meteorer

Om bara uppgiften var direkt omöjlig, såsom att synkronicera våra klockor

Såsom att synkronicera våra klockor med våra kartor, våra nydekorerade masker, våra ugglor i koppel, och våra döda släktingar

Det finns fortfarande dem som tror att de inte vandrar i ett drömlandskap

/Mattias

PS Sedan: En titt i almanackan berättar att dagen var Hegels födelsedag.

Sammanträffande i mask

På temat "das Unheimliche" och med masker är medlemmar i surrealistgruppen med och arrangerar en fest på Hemliga trädgården ikväll 20/8. (se facebook-event). Bara för ett par dagar sedan uppdagades plötsligt att datumet är ettårsdagen av Jean Benoits död; Jean Benoit (1922-2010) som är känd som surrealismens mest framstående mask- och kostymmakare, och vars olika verk relaterar till det kusliga och mer än kusliga (se t ex Zazies och Bogarttes sidor ägnade Benoit).

Manifesten tillgängliga

Upptagna med aktiviteter till dess spridande, liksom andra lika dramatiska, har vi försummat att här ens berätta att Surrealismens manifest finns återutgivna. De gamla 60-talsöversättningarna av Surrealismens manifest (1924) och Surrealismens andra manifest (1930), liksom den obskyra översättningen av Surrealismens avgränsningar men inte begränsningar (1936), har utsatts för en omfattande granskning/revidering; och Prolegomena till ett surrealismens tredje manifest eller ej (1942) har nyöversatts. Ett omfattande efterord av Mattias Forshage sätter in manifesten i sitt sammanhang och presenterar konstanter och variabler i surrealismen, och skisserar både dess kärna och dess historiska räckvidd.

Från och med nu har de hungriga ett bländande vattenglas att dricka ur, och de okunniga kritikerna inte längre någon ursäkt att vidhålla sin okunnighet och sina godtyckliga privata tolkningar, och de nyfikna en underlig utmaning någonstans mellan örfil och smekning av en vesslelik vind, en grön drömdomän av en bönsyrsa...

(låter sig beställas hos Sphinx bokförlag)

Kalkbrottsfantomerna

I skrivande stund är surrealistgruppens utställning på Nationalgalleriet, Skomakargatan 3 i Gamla Stan, Stockholm, fortfarande öppen ett par dagar till (-18/6). Här är några bilder från öppningen 11/6.

(NN inledningstalar, JA och EKO bevakar dörren, MF läser dikter)

Några andra bilder från utställningen visas på engelskspråkiga syskonsidan.

(foton: CD)