De var intelligenta, de hade ett eget språk, de var nästan sfäriska, med en stjärt som en marulk, och sparsamt med hår på huvudet. Här registreras poetiska utforskningar på svenska språket av ett knippe intersubjektiviteter och poeter som vigt sin väntan åt den rostiga öknens plåga och åt att knyta små blomsterkransar under de ståtliga insignierna hos brottets brödraskap.
en trålskadad gädda
se dig inte om
ge dina fenor ditt öga
ett ensamt sinnes sång
ett huvud mitt bland molnen
Vem är svan och närd av tigrar
en sträng av gjuten frost
en bur kring djurets gastar
som dras upp
lämnar en buk full av is
på en asfalt en stormfylld natt
en karta jagad mot tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar