De var intelligenta, de hade ett eget språk, de var nästan sfäriska, med en stjärt som en marulk, och sparsamt med hår på huvudet. Här registreras poetiska utforskningar på svenska språket av ett knippe intersubjektiviteter och poeter som vigt sin väntan åt den rostiga öknens plåga och åt att knyta små blomsterkransar under de ståtliga insignierna hos brottets brödraskap.
tongång i lossad is
kallad av de tvära
ensam är ett villebråd
för diset bortom tjärnen
Där de skränar ut sin sång
Vem är gömd bak ropets våg
Tvillingen i säven
springer ur sitt hjärtas tvång
Bultar fram och bryter loss
ser sig om i mörkrets skål
med åror som en moders arm
när sitt barn i fören
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar