Åka finlandsfärja, på väg hem, in genom Stockholms skärgård. De flesta andra sover eller super, bara jag är nyfiken på att titta ut, jag åker upp på ett däck som jag inte riktigt visste fanns, det ser ut som ett parkeringshus, stort, öppet, mörkt och ekande, det ligger högar av underlig nautisk bråte lite här och var; jag kan gå långt föröver (det finns dock vissa markeringar i golvet som antyder att jag kanske inte får) och titta ner på vattnet och öarna. Man ser ibland diffust självlysande domäner, som om det vore lysande krillstim, eller svagt upplysta undervattensträdgårdar. Någon har lagt ut nät i farleden, vår färja bryter in i det och sliter obönhörligt sönder det, men trots vår tyngd är det inte helt friktionsfritt som en het kniv i smör utan medför lite uppbromsning och lätta skakningar.
Eller också är det något annat som händer samtidigt. Det börjar nämligen samlas något slags matroser eller väktare eller insatsstyrkor, tysta men uppstressade. I ett litet avsides rum står några av dem tillsammans med en människa i dykardräkt, tydligen en kvinna, hon är rasande: "Men ni kan inte hålla mig kvar, jag tänker verkligen ta mig ner, jag måste dit, jag har skådat, jag vet vilka vidsträckta skogar och titthål av mödrar som finns därnere". Ja, de vågar inte hålla i henne, hon kommer nog att lyckas smita och kasta sig ut ner i havet, hon vet för mycket för att kunna låta bli.
Jag är gripen och skräckslagen av frasen "vidsträckta skogar och titthål av mödrar", och jag inser att jag måste hålla mig undan. Jag ser ett undervattenslandskap som av kalksten, mineralogiskt blommigt som i en dekalkomanimålning; perforerat av små hål överallt; det är mikrodoliner som tydligen fungerar som mödratitthål. Vad det nu är, det kanske inte är övervakande ögon utan aperturer in i en befolkad livmoder, det kanske är något ohyggligt i allmänhet. Jag smyger iväg, nerför trapporna, till de mer befolkade däcken. På frukostdäck får man inte vara om man inte förbeställt frukost, så jag går ner till allmänna kafédäck där under och slår mig ner vid ett bord. Träffar levande och döda släktingar och surrealister (annan historia...).
MF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar