klämtar på en skämd docka ett och samma klockslag
de två timmar som infaller när porten öppnas för västanvinden
och det spröda lugnet i titthålet när den redan blåst igenom
och att kunna återfinna sin pipa i mörkret på en bädd av glas
lösa ändar som fladdrar i den vinden som på en mumie
det var också snö kvar man skulle lämnat in beställningarna tidigare
man skulle fångat något att äta om de kommande dagarna blir svåra
ens spegelbild och en babianflock och virvlar av blåst
man kunde inte simma i just de civila kläderna
och i just det civiliserade vädret
det armborst som spänns
fjäder lika vaksam som blicken efter dem som vaknar och på väg mot efterrätten
om den triumfbågen är en lyra är strängarna som löper tvärs över den sylvassa
och de milda kullerstenarna på andra sidan som kan vara potatisar
förblir utom räckhåll och ängen ändrar färg
fångstskålarna sätts ut och visserligen är gryningen förgiftad
inga skepp att segla iväg på inte här
en drastisk slöjd för blodiga fingrar men inte nu när åhörarna flockas
den vassa krossten som tänjer på den vinröda ridån
och blinkar och prövar den ledade käken
ty nu skall den otämjda vinden smita ut
och man måste minnas kroppsdelarnas läge
och frånvaron av de kringslängda föremål som ännu inte lämnats här
här där ett fönster hålls öppet mot skogsbrynet
varje gång dockan slår upp ögonen
MF 18/3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar