malsamlandet

Malsamlandet

råtta

Råtta

gläfser

sakta harklar

mal

på kroken

samlandet

malsamlandet

glitter

i fiskögat

samlar ljus

ge

harklar sig igen långsamt

missljud

ängslig

mig

i malsamlartagen

Ovanor

Jag vill veta mer om dig

om dina vanor och ovanor

kaktusen smög sig sakta in i huvet

svetten forsade

en vänlig rörelse

om vi vill kan vi gå ut

ingen använder dessa metoder längre

det föreföll sig rimligt

sjöborre kläcktes

någon var utanför fönstret och grävde

jag kan inte förstå varför

cyklisten kämpande i motvind en varm lyckönskning

salig

kråka

ELEFANTÖRA

Önskan

fläckar med rådjur

kotten i eldskenet

motto.

nyfikenhet i

tills det rörde sig

filt

längderna hon tillryggalagt

över huvet

och den lilla sjön

jag ser det framför mig

en hand på pannan

överraskande hårig

apelsin

kanske skulle man vända på den

små smulor

i ögonen

det var korsdrag där

främst på vintern

du får en önskan sade fisken

CM Lundberg

Irisens trädgård

I gryningen ser jag knappt någonting. Diset ligger som ett lock för ögonen, mina även annars närmast oseende ögon. Vitan tar över mer och mer av deras fuktiga yta, krymper iris och pupill för varje dag. Jag känner mig fram med torra fingrar över sängens välbekanta träram. Här finns utbuktningar, kvisthål, sprickor och inristningar. Jag har haft den här sängen hela mitt liv. Den har växt tillsammans med mig, fått töjmärken som omärkligt slätats ut, anpassat sig efter mina nyckfulla knotor och bens förvandlingar. Jag ligger här på tvären och låter fingrarna löpa, som över en välbekant kropp. Diset börjar anta en rostbrun färg när jag upptäcker en spricka jag aldrig tidigare känt, precis i linje med mitt eget tredje revbens utskjutande, knottriga knota, den som nästan tränger igenom huden, så att jag precis där ser genomskinlig ut. Sprickan vidgas under mitt fingers nervösa famlande; revbenet börjar vibrera; det sliter i huden. Jag försöker dra undan fingret, men träet börjar famla tillbaka efter det, det dras in. Ett ristande hörs, nästan som glas som spricker. Revbenet föds, skjuter ut ur den öppnade huden. Ena handens fingrar försvinner in i sängens torra trä, på något sätt känner jag hur ena irisen släpper taget. Den glider, med pupillen skälvande på plats, ner för den hala ögonvitan, in under ögonlocket; jag känner den färdas genom kroppen, följa skelettets buckliga terräng, fastna i utskjutande brosk. Till slut hittar den till den nyöppnade revan i mig. Den söker sig ut, har utvecklat amöbaliknande utskott, klättar nerför mig. Jag ser mig själv utifrån, ser min hud på nära håll, ser ärr och en strimma av blod. Jag glider nerför den övergivna kroppen, skyndar över underlakanet för att inte torkas ut och hivar mig nerför sängramen, in i det nyöppnade hålet. Jag hör det slutas bakom mig. Träfibrerna närmar sig mig, trycker sig intill mig. Omfamningen är torr och varm. Jag känner vätskan långsamt sugas ur mig och hur träet sväller rytmiskt. Någonstans långt bort får den nya kroppen fötter på sina ben av trä.

Kristoffer Noheden

Den unge Dracula

Den unge Dracula var en snobb, som tidigt orienterade sig motströms eller inte alls. I ådernätet på hans nakna fötter skymtade lindormen vid världsträdets rot, som snart skulle behöva matas med harar och oxar. När han av nyfikenhet stängde igen världen som en bok hördes en blixtlik knall och vädret förändrades för alltid. Hädanefter blev den unge Draculas livsflöde ett bokmärke infogat mellan de turkosa bergen och asätarna, som han adresserade på följande vis: – Surra mitt öde på en husflugas rygg, eller sprid det med rökpuffarna från en sjunkande lastångare. Ur miraklet, mordet och metafysiken deducerar vi hädanefter våra geometriska grundformer. Låt deras energier alltid värka i hörntänderna, låt dem alltid ruvas av fjärrskådande pingvinfåglar. För en son av medeltida städer har morgondagen redan varit. Och hans blick, som kan lyfta vuxna kroppar ur deras sängar, saknar samtidigt både begränsning och utsträckning.

Konsten och dödsstjärnan – roman och utställning

Utställning på Arkitektvägen 44
Konsten och dödsstjärnan
Mattias Forshage
http://arkitektvagen44.tumblr.com/

På det mycket lilla och nyöppnade galleriet Arkitektvägen 44 i Abrahamsberg i källaren, visar Mattias Forshage gamla och nya lådor. Öppningen äger rum lördagen 18 februari 13-19 och vi firar då också den (med hållna tummar och reservationer för missöden) från trycket rykande färska roman "Tesserakt, eller Konsten och dödsstjärnan", på Styx förlag.

Lådor (här, och antagligen i den surrealistiska traditionen överhuvudtaget) är helt enkelt portabla arrangemang av upphittade föremål inom en väl avgränsad rumslighet (upphittade antingen i sträng mening, på gatan eller så, eller i en allmän mening av att ha trängt sig på annorstädes ifrån), helt och hållet för den poesi som eventuellt uppstår och inga andra syften.

Utställningen har alltså öppet öppningsdagen 18/2 13-19, även dagen därpå söndag 19/2 12-15, och slutligen öppet för stängning söndag 11/3 12-15 – alla andra tider endast efter överenskommelse (telefon 0736 17 20 20)

kalendarisk dikt

Äta halvår

att veta vad som är en fisk

en filt, en samlad värld

se över sina associationer eller sitt kylskåp

kunna se skillnaden eller ej

möjliga sysslor för dagen

möjliga tittskåpsreliefer

man har passerat genom ett membran

men bara till en annan tidsenhet

som man plöjde genom en buxbomshäck

till en annan arm i labyrinten

ingenting är förändrat och allt är ovant

se över sina typiska reaktioner och bläckfiskarmar

se över sina dödsbud och sin snäcksamling

säsongens fauna och flora, i ansiktet

och de stora rovfiskar som avancerar

en fjärdedels häst och ett astrolabrium

återupptäcka en horisont som öppnas

som en kall handduk i ansiktet

genom sitt kylskåp eller ej

Mattias Forshage

Benträdgårdens minnesteater

januari: VÄRMEDÖDEN, februari: DESTILLERING, mars: KLYVNADEN, april: 1800-TALSMAGI (celest), maj: LUFTIGHET, juni: BALANS / OMSLAG, juli: VAKSAMHET, augusti: AMFIBIEHERMENEUTIK, september: RATIONELLT TÄNKANDE, oktober: SEXUELL REPRODUKTION, november: INCEST, december: STRATIFIERING.

Karl Eklund - slippriga gator som aldrig säger farväl

solen slungar en sten
som sjunker i djupet

jag glömmer bort just detta
att sjunka som en sten

medan våtmarkerna
tystar viskningarna av sammet
sluter jag mina ögon om ännu en natt



jag väger lätt
ändå har jag stampat ner
många fjädrar under lerig känga
istället för fötter
har jag två citroner
för att med varje steg
pressa ut en ännu bittrare saft
jag har mitt hem
där blodet aldrig slutar koka
och i mina händer bär jag
askar som slipats av regnbågen



mitt hjärtas övertoner
kan inte släckas i ett askfat

jag letar efter en hållpunkt
ett roder i denna förbannade vindstillhet

men jag ser din gestalt
bakom fontänens vattenmassor

och jag minns våra lättsamma dagar
då vi levde tätt som tändstickor i en ask



slippriga gator
som aldrig säger farväl

de utandas oljor och ångor
i takt med de smattrande klockorna

när gränderna smorts med grisfett
halkar drömmaren fram
som vore han en kalkon
på väg till slaktaren



det som är inuti din dröm
det är graniten
som aldrig kommer att tynga fjärilens vingar

det är strängarna på gitarren
strängarna som är broar över klangbottnens sjö
som låter tonerna eka och sedan klinga av

det är det förundrade barnets ansikte
som ännu inte sett maktens vävstolar
som låtit elden och vinden fara runt sig

i din dröm vandrar du
upp ur ett träsk
på trappsteg som blir fastare och fastare av granit



Den där bakterien har två öron
Den glömmer bort att gestikulera
Den skriker som en ost
Den är bror till vykortet
Bakterier sprids genom snösjuka och tungviktsboxning



det erövrade ordet
finns där inne i fisknätet
tillsammans med sjögräs och bläckfiskar
jag sluter min näve om det
jag känner det skära som diamant i min handflata
det skulle vilja simma i mina ådror
och förtära mig inifrån
men nu är det jag som har det i min hand

Utställning: 22 / 10 Detektiven och syndafallet

- på spaning efter den uratmosfär som flytt

JOHN ANDERSSON & NIKLAS NENZÉN
Vernissage lördag 22 oktober 2011 kl 12–18.Utställningen pågår den 22/10 – 12/11 2011LARRY'S CORNER Grindsgatan 35, Södermalm, Stockholm

"An atmosphere is a psychic room, a secret of yourself, which, like a large unopened envelope lingers in the air, waiting to be revealed." - from The Place of the Soul, JA & NN 2006

John Andersson och Niklas Nenzén har tidigare ställt ut tillsammans med bland andra konstnärsgruppen 4x och Stockholms surrealistgrupp. Sedan 1999 gör de sporadiskt serietidningen Diabolik och på senare tid har de sammanstrålat i samarbeten med bokförlagen Styx och Sphinx. I utställningsrummet på Larry´s Corner visas ett urval målningar och teckningar som ger ytterligare emfas åt deras gemensamma fokus: stillheten, grillerna, den mytologiska undersökningen och der Witz.

Gökritt

ostron längs vägkanten
skär dig o nattens riddare
skär vaksamhetens öga itu
kyss dina fienders sprakande läpp
rid på en gök ut ur skuggan