En förträfflig jävla häst

"A marvellously good horse" sådan den framträdde för Niklas Nenzén

bergskedjorna i fonden som om ingenting höll på att hända
men skyn var havande med någonting nytt
det fanns och fanns inte något i tunna luften
som det heter "begynnande formtagning av fristående kropp"
man kunde ha sett det som en diffus förtätning
eller än mer som en fläck där man bara inte kunde fästa blicken
en domän av tungt vatten löst i kvävgasen en optisk förskjutning
lejonhuvudet spikklubban kalejdoskopbilden hästen som inte syns
det fanns och fanns inte något på tomma slätten
det fanns och fanns inte något i mitt bröst
och så rullande som ett irrbloss denna monumentala kaldera i skyn
landskapselementens cirkus molnens bataljmålning
i den lilla dammen den lilla våta grusplanen
den ödesdigra och stilla tjärnen min egen bröstkorg
det är ju en häst som allting annat som reser sig upp
allt förblir ögonblicket innan de kommer att framträda
och det måste sägas att det är en förträfflig jävla häst

Dikten Mattias Forshage efter NN:s bild juli 2009

Det skulle bli en sådan dag

En ännu oprövad dag måste uppfinna det landskap som passar den

Det finns inga skor som passar en sådan dags långa vandringar

Måla upp en himmel med breda metalliska penseldrag med moln som består av sången av ändliga rader av bröst

(bara deras sång, inte deras form)

en diskontinuerlig väv av flockar, altocumulus eller stratocumulus

Och den uttorkade silt som fyller dalen ända tills fronten av det stigande vattnet låter sig skönjas

Det är nämligen så att floden har vänt och skall nu översvämma stad och skog

och fronten av det stigande vattnet skummar och bullrar som träden som faller i skogen

Alla busslinjer måste omdirigeras på nya oprövade vägar, som ofta inte tål tung trafik

så vägbankar lossnar och trillar ner i avgrunden

men det krävs bara en turlista och ett magiskt paraply för att rädda livhanken

och att läsa bokstäver i den uttorkade silten

det nya vattnet väller fram i en liten ränna av trä där en anställd plågoande tvättar sina få bröst

(mest som en överslagshandling, hon har just ändrat sig drastiskt och är ångerfull)

medan små vattenkvarnar hamrar en spröd metallisk musik

och alla dessa nya sorters skor

i vilka inga fötter passar

trycker på egendomliga punkter som får folk att brista ut i osammanhängande tal

spelet av dessa underliga monologer ersätter alla konventionella replikskiften

det är hur man kommunicerar en sådan dag

en sådan dag med ovanliga fötter och sången av bröst och skummandets oväsen

Hypnagog rationalisering, morgonen 29/9

MF

(Vattendragen som byter riktning är den här gången ingen direkt referens till den utopiska ingenjörskonsten i Sovjetunionen utan en enkel reminiscens från senaste numret av Kapten Stofil som anlände igår, där Joakim Lindengren fantiserar om hur den försvunna Storforsen återkommer)

Gravitus

det har bänt sig och sträckt sig i årtionden
den som vänder sin hand vid en vägg
den späda viljans avfart

den som släppt sina kassar
den som släppt sina händer
gömt stegen under trappan
och fortsatt därifrån

det handlar bara om att snurra tallriken
de har alla ändå lämnat bordet
och sedan då

springer historierna väck nedåt hallen
lägger sina ägg
i kavajerna som hänger uppradade
och väntar på sin tur

tar liv i helsike i garderoben

-

runt folkhälsomunnen
står dem, hovmästarskal
till uppblötta tallrikars like

ge dem ett uns av
skulden du gavs
för att hinnorna vek sig åt sidan

den som stod upp är den som kom in
den som minns och
som minner om tingen

den som tog den in är den som la ut
från skådespelens skimmer

/EL

Den postnatala lidelsen

den ombedda
den till hälften nakna
tillintetgjorda

den till sin fullhet
obrytbara raka strömvåg
de åtskilda storheternas

vals och pausering
in i denna klo

de storrutiga seglens
föränderliga fähund
ut ur denna famn

så jag drömmer

-

så går de trappan ner bakom huset
in i kvällens blåa kött
och solen är bara en svältande tungas
minnesspår i marken

det fanns inga fönster åt den här sidan
annat än sidengardiner och fåglars sång

det behövdes inga tak där tornrum skulle byggas
upp mot trädkronor och månromanen utanför

det fanns en kanal ner i sjön ändå
där ditt ansikte tappats på guld

/EL

Azurblå och i larvstadiet

Azurblå och i larvstadiet
erövrar trakeernas gnistrande bröstbenet i borealt dagsljus
grått som kanelhandlarens hästar
vars hovar slår gnistor av mjölk från stigarna av flinta

Merl Fluin
(övers MF)

Korallen som får tänder

Lindade bebisar som kölhalas under flottan vid slaget vid Actium
från kopparn till talusbranterna över ett smält bröstben
över fruset vin
hjälplöst som mjölk
Brända mandlar smälter som mammas stridshäst
bladen är oslickade, allas sista andetag är stulet.

Merl Fluin
(övers MF)

Dubbelgångare

Jag vaknade i natten bredvid din dubbelgångare.
Hans händer var en konspiration av insekter.
Hans hjärta var ett sorlande speculum.
Sängen var full av non-sequitur.
Jag kysste honom som om du vore jag.
Hans andedräkt var bättre än bomullstyg.
På morgonen flödade badvattnet av dina änglar.

Midnatt 17-28.1.06

Merl Fluin
(övers MF)

den biograferade poesien

4
Svamp har ögon i härskande gas
Leta efter fläcken synbart
Protoner gud slurop jo falk
Securitas har landat. Avfall
Apostroferas klätterträd
Dödförklarade utrop, spadar
Avklädda kolvarna till
egenkärlek. Sassnitz spritsas
Niporna flippar låst bröstvårta
I sykomorernas fallskärmar spyr
Häpna hopp i den krigiska
spliten. Strövande gapskratt
Häpp på min stäpp.
Rak steg nysilver och potatis.
Puder på svet, leker apelsin
Under slaven i Venedig
Höj mitt svärd! pölen sjunker
Plexiglas, min kära, planeterna
Svinner ymnig sill
Meteroiderna svettas inte löksaft.
Det finns tre liktornar
att nogsamt begrava.

Sven T. föddes i Östra Skrukeby i Linköping. Han var son till den kände socialdemokratiske journalisten Edvin Centerstam. Efter Jur Kand gjorde han sin tjänstgöring i Jönköping och kom därefter till Stockholms tingsrätt. Han gjorde inte värnplikten i Örebro som det var tänkt, eftersom frågan om den grymma och hänsynslösa apartheidideologin upptog hans krafter. Stora delar av sin livsvisdom förvärvade han genom att skandera gamla dokument, vilket inte är någon dålig metod. Så småningom övergick han till den då expanderande skoindustrin, med ett globalt perspektiv.

Dessa dikter representerar våra försök att rekonstruera Sven T:s efterlämnade papper sådana de otillgängligt dväljs i kriminalvårdens centrala arkiv. Sven T själv är ett försök att rekonstruera författaren till dessa intressanta men allt annat än lyckade dikter. Vi själva är ett försök att rekonstruera den poetiska metod som genererat de vilseledande lämningar och antydningar vi hela tiden konfronteras med.

Närmare bestämt: Den biograferade poeten uppstod i fängelset. Dit hade vi under en period tvingats förlägga alla våra lekar. Där på rastplatsen en vacker indiansommardag krafsade vi ner kollektiva dikter hastigt och lustigt på papper som snabbt skickades runt bordet. Dikterna var inget vidare, men vi fann dem ändå värda att rekonstruera en författare åt, och med slumpmetoder ge en biografi åt denna sällsamma konkretistiska poet som så flinkhänt blandade ordskämt, vackra bilder, arkaiserande ordförråd, koprolalistiska utbrott och fonetiskt våld.

CA, JB, JE, MF, NN

DAGENS TRE STORVERK

(dröm 090918)

Jag drömde att jag vaknade och hade tre stora uppgifter.

Den ena var att hejda den samtida populariteten av den vulgära occitanska pseudofolkmusiken som hette Baccalau. Jag hittade min vän CM Lundberg som väsnades med en elgitarr och hans rockabillykompisar som satt och drack öl och eftersom jag inte vet något om vad occitansk musik överhuvudtaget var det uppenbart att deras genuinitet skulle vara tillräckligt för att skrämma den ytliga kommersiella varianten på flykten.

Den andra var att revidera ett stekelsläkte som inte finns. Det var inga problem så länge jag gjorde det med blyerts på papper, men det vore farligt att digitalisera.

Den tredje var svårast, jag måste rädda det lokala biblioteket som höll på att förfalla, antingen säljas ut eller bara tas i anspråk för helt andra verksamheter av MC-gäng. Nervöst promenerade jag upp på deras veranda, kryssade mellan alla dessa hundar som ockuperade varje stol, och sådant som bara såg ut som hundar, var skulpturer av läder, skulpturer av hundskit, och mitt ibland dem alltså dessa ganska sympatiska gangsters med lädervästar, tatueringar och enormt långa skägg. Jag försökte tala med dem, men de skyllde allt på konsthallens ärkesocialdemokratiska ordförande, en av dem, men i röd sammetskostym och med välansat skägg, han hette Sam, jovisst honom känner jag ju, är det verkligen hans fel. Men verandan är inglasad och plötsligt hör vi de rytmiska genomträngande pipen från en gråskimlig fladdermus; jag ropar ut dess ankomst. En ung entomolog från Estland med tjocka glasögon kan inte höra någonting, frekvensen är för hög, han är redan för gammal. Men för dem av oss som har god hörsel är volymen plågsam i det instängda lilla utrymmet, fladdermusen måste flyga mitt ibland oss men vi kan inte se den.

/MF

DEN MYTOLOGISKA VILSTOLEN

(Dröm förra veckan)

Det är en bubbla som inte är gjord av plast
och i den finns en genomskinlig mussla på trefot,
i form av en liten bubbla som inte är gjord av plast
som jag har sönder med skaftet på sopborsten när jag städar
och man leder genast iväg mig och sätter mig i DEN MYTOLOGISKA VILSTOLEN


/MF